Write it once, Andirs. For old times’ sake

Väldigt dött här nu. Tror nog det kan vara för att det är mest more of the same, egentligen. Jag hänger med folk. Jag hänger själv. Jag är glad. Jag är depp. Jag är pepp. Jag är trött. Allt det jag redan gått igenom alldeles tillräckligt.

Men! Jag har ju lyckats övertala PL att hänga med till Emmaboda (det var kanske inte jättesvårt, men ändå), så nu blir det bil istället för tåg och två istället för en, åsså blev allt mycket bättre. Väl där blir vi iofs mer än två, men ändå. Skadar ju inte om resan är kul också.

Tror jag vet ungefär vad jag ska göra med skorna också. Dom gamla nya (eller nya gamla) som jag var jättetaggad på, men fortfarande inte gjort nåt med. Det kom en gunghest och gav mig ett litet startskott i tankarna, så jag vet i alla fall ungefärligt hur jag vill ha det. Ska ”bara” lyckas genomföra också.

Semestern är slut nu, och jag jobbar igen. Eller ja, förutom en liten extrapaus för Emmaboda, men ändå. Det är lite kluvet. Ganska dött här på jobbet för många andra är på semester så det känns som man är lite semestrig i huvudet fortfarande. Hade allt varit skönt med lite mer paus.

Jag börjar känna mig nöjd och färdig med en del saker. Långt ifrån helt, men jag ser ändå ett slut. Det är bra, men lite synd att jag inte vet vad jag ska ersätta det med. Får se. Det ger sig nog.

Jag tror eventuellt på det stora hela jag börjar stabilisera mig lite på nåt plan i alla fall. Det känns ganska bra. Slappna av lite. Tiden går fortare då, men på ett bra sätt. I like. Hoppas det håller i.

Jaja, jag ska inte dö helt här på bloggen iaf. Men det blir nog långsammare tempo. Om inte nåt speciellt händer.

Vi ses!

Lyssna till ditt hjärta, som skiter i vad du känner

Min sömn          är förlorad

till minnen av det som aldrig varit

Glömskan hittar nya vägar

till att inte infinna sig

Här! Ett ben!

Sitt!

I shoe-shoe-shoes you

Mjahaja. Gick ut på stan för att köpa en kaffe och dega lite. Hamnade på First Aid istället och kollade på skor. Slutade med två par Superga-dojjor. Köpte en skjorta och en t-shirt också, men… Det är ju skor som är det bästa.

Båda är helt tygskor. Har inte så mycket tyg annars, så vi får se hur det går. Det blir nog bra. Jag tror vi kommer ha många trevliga stunder tillsammans.

It took a cup of coffee

”så vi tänkte gå ut onsdag, torsdag, fredag, lördag man behöver ju inte festa varje dag…men gå ut å dansa…”

So foretells the gospel according to OL our future. En är avbockad, tre är kvar. Får se hur mycket jag orkar egentligen. Den sista blir dock utbytt till lite trevligt kalasande på annat håll. Men det är ju bara bra.

Det var roligt igår i alla fall. Jag var trött som tusan, men det styrde upp sig. Platens var som vanligt hyfsat värdo, men vi hade roligt ändå.

Jag blir passivt förföljd av saker som är inaccessible. Det är lite dumt, för… det är inaccessible, och ändå där och skrattar mig i ansiktet. Fast inte så himla hånfullt egentligen. Och inte så himla jobbigt heller, för den delen. Så egentligen gör det inget.

Idag köpte jag i alla fall biljett till Emmaboda, så nu är det point of no return! Det betyder att det är massa andra saker som jag måste fixa till, men… Det är bara på mig nu, så det är bara jag som måste vara duktig. Det är jag iofs mer orolig över än dom grejer jag var tvungen att blanda in andra i, för jag är som ni vet ganska dålig. Jag har en lägenhet full med bevis på hur dålig jag är på att ta tag i saker. Menmen, nu finns det tidsgräns också så då ska det nog gå. I fix.

Nu ska jag nog se om jag kan få tag i en kaffe. Jag dricker inget kaffe nu när jag inte är på jobbet, så det blir inte mycket av den varan. Jag är lyckligtvis inte sådär jätteberoende (precis som ett sant beroende talar), utan det är bara på jobbet jag dricker. Men nu vore det faktiskt väldigt gott. Mmm… Kaffe… Espresso House, u pwns me.

Fell in love once and almost completely

Jag har blivit kär i en sång. Det händer relativt ofta, och nu har det hänt igen. Jag lyssnar på den om och om igen, och jag kommer förmodligen tröttna på den snart, men jag kan bara inte låta bli. Den funkar så bra just nu och bara fyller mig helt.

Hade det funnits ett dansgolv fullt med bra människor och den låten och jag varit där nu så skulle jag förmodligen ha en enorm upplevelse. Bara tanken på det är väldigt bra. Nu är det inte så. Dang.

Can’t sleep when the sun goes down

Jag vill nog inte påstå att bloggen spelat ut sitt syfte. Långt ifrån. Däremot har det hänt så mycket annat att jag liksom inte riktigt behövt ta ut det här istället. Jag skulle gärna se att den bytte lite form. Mindre rant och dravel och mer projekt och roligt. Vi får se. Lite dravel och emo kommer nog alltid dyka upp ibland, så ni som gillar sånt ska inte bli ledsna.

Jag ska till Emmaboda! Jag har inte beställt biljett än och jag har inte fixat allt jag måste fixa innan jag kan vara säker på att jag kan åka (och därmed beställa biljett), men jag är väldigt inställd på det i alla fall. Det kommer bli helt awesome. Hoppas jag.

Inatt sov jag väldigt konstigt. Sam var totalt i gasen hela natten, vilket han kanske alltid är bara att jag inte är vaken för att se det. Nu hade jag dock svårt att sova (delvis p.g.a. Sam och delvis p.g.a annat) och vaknade dessutom av olika grejer och fick då extra svårt att somna om. Störigt. Fast jag är inte trött nu. Det är lite konstigt, men lite bra.

Inviger tvättstugan just nu! Anteckna i era Andirs-böcker!

Annars så… Ja… Annars är det som vanligt. Bra det.

Tror jag.

Choose life

Det har blivit många random oplanerade sammankomster med folk som jag inte träffat på jättelänge på sistone. I approve, för det är ändå lite sånt jag ”önskat mig”.

I förrgår var det fullt ös med TV-spel, och igår blev det Platens, båda gångerna med OL och CR. Hade riktigt kul! Jag vet inte vad det var, men trots att vi bara hängde lite så hade vi väldigt skoj. Jag i alla fall.

Idag har det gått jättelångsamt. Var på IKEA och hjälpte Linnéa lite. IKEA är dom lyckliga parens högborg, så jag var lite rädd att det skulle kännas sugigt, men… Det fanns gott om skrikiga småbarn som ironiskt nog höll humöret i schack, och på det stora hela var det trevligt. Sen har jag bara slappat. Med det här tempot kommer jag aldrig kunna ta hem nåt besök, men… Jag lyckas bara inte ta tag i nåt. Jag har iofs gjort lite varje dag, men lite just ain’t good enough. Urk.

Egentligen är det inte att göra det som är jobbigt. Om det bara vore att ta upp saker skulle det vara fine. Men det är så mycket beslut och val för varenda grej. Fåniga val som borde vara hur lätta som helst. ”Vilken låda ska jag lägga detta i?” ”Ska jag slänga den här tråkiga grejen?” osv. Men på nåt sätt lyckas till och med dom besluten vara för jobbiga. Blä. För att vara bäst är jag ganska dålig.

I morgon blir det iaf clubbande med PE. Sweapsound på Sliver. Ja, jag har blivit nån slags clubhopper, men det gör mig inget. Jag har kul, så jag kör så länge jag orkar. Eventuellt blir det lite grekpoker (nej, jag vet inte heller) innan med AH. Beror på hur det passar ihop med tiden.

Jaja, nu kanske det blir sova snart. Vi ses i discodimman!

As far as the eye can see – too much perfection

Yay! Hittade en till sneaker-bok på Designtorget. ”Art & Sole” hette den. I approve a lot. Måste bara ta tag i att måla dom skorna jag har också.

Som ett sammanträffande har det öppnat en ny skobutik i Leo. Deichmann eller nåt sånt. Nu verkade dom inte ha så jätespännande skor utan vara mer sådär lågprisgrejs. Men det är ju bara bra, för då kan man köpa billiga skor att mobba sönder. Yay!

Tyvärr skulle jag ju ha en billig dag idag. Dang.

All the noise and the hurry seems to help, I know

Oj. Jag sov jättelänge idag, och då var jag inte uppe så sent igår ändå.  Jag gillar inte riktigt vart det är på väg, så jag får försöka styra upp. Menmen. Det är semester. Då är det i alla fall ok.

Det regnar idag. Trots att jag blivit soljunkie är det ganska skönt. Då kan jag ta tag i att göra massa grejer här hemma. Röja upp lite. Det står fortfarande kartonger och grejer som jag måste göra nåt åt.

Hela flytten har varit både väldigt rolig och lite jobbig. Jobbig dels för att det är jobbigt att bära och åka och krångla. Men mest för att jag hela tiden stött på gamla grejer som bär minnen. Antingen vanliga saker som jag och M hade nåt knutet till tillsammans, eller helt enkelt godbitar som bunt med alla hjärtans dag-kort, försäkringspapper till förlovningsringar, texter till låtar att ha på bröllop, och andra godbitar. Fast nu blir jag faktiskt inte särskilt ledsen längre. Jag kan, kanske lite missunnsamt, bli lite arg över att det är jag som ska behöva hantera allt det. Det var inte direkt jag som valde detta. Varför ska jag behöva sortera ihop hennes grejer och ta beslutet att kasta bort sånt som var vårt. Det spelar ingen roll hur länge sen det var så gör det ju ändå lite ont.

Men jag vill inte glömma. Det är inte det det handlar om. Jag är inte riktigt typen som glömmer. Att glömma vore att kasta bort en jättestor pusselbit i mitt liv som gjort mig till vad jag är idag. Det vore dumt. Istället vill jag se på det som nåt positivt som funnits där. Man försöker ju inte glömma en rolig gammal semesterresa bara för att den är slut, men samtidigt sitter man ju inte och gråter över att den är över. Istället gör man en ny semesterresa. Jag vill göra samma sak med detta. Jag gör samma sak med detta.

MEN! Det har varit väldigt roligt också. Jag kan inte beskriva hur mycket jag trivs här i nya lägenheten. Känner mig redan jättehemma.

Själva lägenheten är inte färdig än. Jag har som sagt massa kvar att röja och städa. Sen när saker väl är uppe och allt är fint så ska jag börja byta ut saker jag inte gillar. Nu är det lite spretigt. Jag vill att det ska vara grymt. (Det kommer det förmodligen inte bli för jag är lat och inte så duktig på att verkligen veta vad som är snyggt, men… Jag vill i alla fall. Jag ska försöka. Försöka är ju det bästa.)

Förutom detta så är det så himla skönt att ha supernära till allt. Jag inser nu att jag har saknat det väldigt mycket sen jag bodde i Norrköping. Det kanske är dåligt av mig, men det är lite det som krävs för att jag ska kunna vara vettigt spontan. Men so be it. Är lösningen att bo i centrum så får jag väl göra det då. Jag älskar det, så det gör mig inget.

Åh, nu blev jag taggad att ta tag i att fixa här. Bäst att passa på.

<3

Spaghetti och därmed pasta!

Matblogg! Alla klappar händerna! Barnen hjular, farfar får leva en jul till, och alla snygga tjejer samlas i en trånande skara!

Rätten för dagen blir Pasta Carbonara. Tanken är att det ska vara en ganska enkel pastarätt. Vi får väl se!

Det finns många olika varianter på Carbonara, och jag valde att blanda lite från olika recept vad jag tyckte verkade bra. Lineupen för ingredienser blev slutligen som följer:

En ska bort

Det verkar vara omtvistat huruvida det alls ska vara lök i eller inte, men jag tyckte det lät gott i alla fall så jag ville ha. Scharlottenlöken är för att ersätta gul lök, för den var slut på affären. Vet inte om det var så himla bra drag egentligen, utan jag borde kanske skippat lök helt och hållet.

Själva tillvägagångssättet är högst odramatiskt. Blanda ihop lite grädde och ägg och grejer i en bytta, för att sen hälla på tillsammans med knaperstekt bacon på pastan. En annan brytpunkt mellan recepten låg i huruvida man skulle ha äggvita med eller inte i såsen. Enligt en källa skulle äggvita göra den lite mindre rinnig så jag körde på att ha med den. Jag tror källan ljög sig blå.

Kyparn! Det är en fluga i min soppa!

Kyparn! Det är en strimma kött i mitt fett!

Till slut blev det i alla fall nåt hyggligt fint. Det uppmärksamma (och tyvärr förmodligen även det helt blinda) ögat ser att såsen blev väldigt rinnig. Inte helt bra i min bok.

Kom närmre!

Soppa Carbonara

Jag måste erkänna att det inte var den godaste Carbonara jag ätit. Jag kanske till och med skulle kunna sträcka mig till att det var den sämsta Carbonara jag ätit. Jag är inte säker.

Vet inte riktigt var det gick fel heller, men det var nog alldeles för mycket äggvitor inblandat. Det kändes så i alla fall. Ska prova köra med bara gula nästa gång, tror jag. Om jag nånsin vågar mig på det igen. Vill inte förstöra en god maträtt.

Nåja, en annan dag en annan rätt. Får se vad det blir nästa gång. Nåt gott, hoppas jag.