Spaghetti och därmed pasta!

Matblogg! Alla klappar händerna! Barnen hjular, farfar får leva en jul till, och alla snygga tjejer samlas i en trånande skara!

Rätten för dagen blir Pasta Carbonara. Tanken är att det ska vara en ganska enkel pastarätt. Vi får väl se!

Det finns många olika varianter på Carbonara, och jag valde att blanda lite från olika recept vad jag tyckte verkade bra. Lineupen för ingredienser blev slutligen som följer:

En ska bort

Det verkar vara omtvistat huruvida det alls ska vara lök i eller inte, men jag tyckte det lät gott i alla fall så jag ville ha. Scharlottenlöken är för att ersätta gul lök, för den var slut på affären. Vet inte om det var så himla bra drag egentligen, utan jag borde kanske skippat lök helt och hållet.

Själva tillvägagångssättet är högst odramatiskt. Blanda ihop lite grädde och ägg och grejer i en bytta, för att sen hälla på tillsammans med knaperstekt bacon på pastan. En annan brytpunkt mellan recepten låg i huruvida man skulle ha äggvita med eller inte i såsen. Enligt en källa skulle äggvita göra den lite mindre rinnig så jag körde på att ha med den. Jag tror källan ljög sig blå.

Kyparn! Det är en fluga i min soppa!

Kyparn! Det är en strimma kött i mitt fett!

Till slut blev det i alla fall nåt hyggligt fint. Det uppmärksamma (och tyvärr förmodligen även det helt blinda) ögat ser att såsen blev väldigt rinnig. Inte helt bra i min bok.

Kom närmre!

Soppa Carbonara

Jag måste erkänna att det inte var den godaste Carbonara jag ätit. Jag kanske till och med skulle kunna sträcka mig till att det var den sämsta Carbonara jag ätit. Jag är inte säker.

Vet inte riktigt var det gick fel heller, men det var nog alldeles för mycket äggvitor inblandat. Det kändes så i alla fall. Ska prova köra med bara gula nästa gång, tror jag. Om jag nånsin vågar mig på det igen. Vill inte förstöra en god maträtt.

Nåja, en annan dag en annan rätt. Får se vad det blir nästa gång. Nåt gott, hoppas jag.

Call on me, spin spin sugar

Idag är det nån form av marknad på Gyllentorget. Massa europeiska människor som har massa europeiska tält med europeiska produkter i. Vet inte riktigt vad grejen är, men det fanns mycket ost och korv och fula muggar iaf. Köpte lunch där. En fin Paella (fast utan sjöodjur). Det var bra. Jättegott, och det enda som inte var jättedyrt. Bra kombo.

Det fanns ett godistält med godis i också. Massa galen fudge av alla möjliga slag. Såhär kunde det se ut, till exempel:

Mmmmm.

Kostade 25kr/hg. Inte knasabilligt precis. Men det hindrade inte mig. Det var ju jättespännande fudge liksom. Alltså. Liksom. Hallå.

Det blev iaf 6 bitar. Tog en av varje som verkade spännande. Dom visade sig vara bra mycket mer kompakta och tunga än vad dom såg ut. Blev typ 3½ hekto eller nåt. Såhär kunde det se ut, till exempel:

Mmmmmmmm.

Smakerna var i stil med ”Mint Coconut”, ”Death by Baileys”, ”Jättegoda grejer i kombination som jag inte minns”, och sådär. Jag har ätit två. Jag är dödsamätt.

Yet. Beckoning…

Re-replay, and the crowd say bo selecta

Yay! Skor!

Det blev ett par Replay-sneakers. Jag är lite lat så jag orkar inte ta bilder själv, och tyvärr fanns det inte jättebra på nätet, men håll till godo i alla fall:

Tyskarna kan det där med vitbalans.

Tusen pengar kostade dom, men det får det banne mig vara värt.

Har tidigare tittat på ett par andra godbitar också som jag fortfarande är lite sugen på, men dom satt lite dåligt tyckte jag så jag vet inte. Känns inte helt värt då. Jason Lee är det visst som designat spektaklen, men jag vet inte om det är plus eller minus. Jag bryr mig iofs ofast inte om sånt direkt. Vi får se, dom är i alla fall inte helt strukna från listan. Såhär ser dom ut:

Wroom!

Men jag kan säkert hitta andra fina som sitter bättre också, så förmodligen får dom vara.

I övrigt har dagen varit väldigt normal. Gjorde rårakor med P & L ikväll, och det var kalasagott. Hallonpaj med hallonglass efteråt. Dreggel. Jag är dödsamätt nu.

Oh! Jag har upptäckt Deadmau5 också. Mäktigt bra grejer, om än lite ojämn. Jag kan iaf bjuda på den fantastiska Ghosts and Stuff:

Nu vet jag inte vad det blir, men ”snart” blir det kanske sova. Duktige Andirs måste ju vara bra och gå upp tidigt. Vi ses på andra sidan!

Hoppa in i munnen!

Andirs de Kök har tagit på sig förklädet igen och med stolta steg stövlat in i köket! Eller ja, det var inte mitt kök denna gången, och vi var 3st som hjälptes åt, men… Roligt var det, och jag börjar få lite mer självförtroende i matsammanhang, vilket gör det lättare att ”jobba” ihop med andra. Är så van vid att bara vara orolig för att göra fel, så jag blir helt initiativlös när andra som är duktigare är med. Men nu tycker jag det gick bra! Menmen, mat är temat, och mat ska det bli! Dagens meny var fantastiskt komponerad av olika förslag härifrån. Den såg ut som följer:

• Förrätt: Räkbakelse
• Huvudrätt: Salimbocca
• Efterrätt: Choklad…greja med bränt socker på. Vet inte rikigt vad det var.

Då laddar vi upp med Kahluha-drinkar och Mojitos, och kör igång!

Suck it!

Vi började helt sonika med förrätten, som kom på förslag från Danil. Det skulle alltså bli en räkbakelse byggd av formfranska, räksmörja, creme fraiche, dill, lite rom och en bit mynta för att pynta (fast som ärligt talat inte passade alls smakmässigt ). A hade i förväg gjort en räkblandning bestående av lite creme fraiche, räkor, dill, majonäs, och säkert mer saker. Jag vet inte rikigt. God som tusan var den i alla fall. Enligt instruktionerna skulle man sen skära formfranska till rundlar som man la smörjan mellan. Vi tänkte att vi skulle vara lite spexiga och göra stjärnor i stället för rundlar. Vi tänkte fel. Det var galet jobbigt att lyckas breda på creme fraiche vettigt utanpå och det blev lite kladdigt och dant, men… Vi fick till nåt i alla fall som kändes rätt okay, och i slutänden smakade dom faktiskt väldigt gott.

Stjärna, en stjärna, vill du bli en stjärna?

En gästfotograf levererar en fantastisk komposition!

Lutande tornet i Lambohov

Vi var så himla hungriga så vi åt fakiskt förrätten direkt innan vi gjorde huvudrätten, men det gör inget för det får man. Så det så. Till huvudrätten började vi med att skära upp och banka ut lite kalv. (Vi köpte visst lite fel sorts kalvkött för det skulle vara innanlår och vi köpte… nåt annat. Men det gick bra ändå.) Köttbankhammargrejen var visst borta eller hade aldrig funnits eller nåt, det var lite oklart, så vi tog till en väldiskad vanlig hammare istället. Det gick ganska okay. Tyvärr fick vi inte sådär långa fina lövbiff-aktiga bitar som man skulle ha, men lite pusslande funkade utmärkt. Undertecknad satte igång att bygga själva saltimbocca-rullarna, vilket består av kalv i botten, salt & peppar, parmaskinka ovanpå det, några salviablad, och sen rulla ihop kalaset. Tandpetare brukar visst vara brukligt för att hålla ihop rullen, men vi körde på snöre eftersom vi hade lite mer ihoppusslade bitar.

Stop! Hammertime!

Rolled up and ready for action!

Dolce indeed!

I'm finding out that you can't mess around with salvia.

Jadu, fråga inte mig, jag skyller på... nån annan.

Om solbränna vore så lätt.

Rullarna kastas sen i en panna och steks på lite, följt av lite marsalavin och kalvbuljong. Lite puttrande så är det klart, och man har en fin sky att använda som sås också. Perfa!

Under tiden som detta byggdes så gjorde vi lite klyftpotatis att ha till. Vi tyckte det kändes lite mer lyxigt och så än den pastan vi hade tillgänglig. Slängde med lite körsbärstomater också som lite extra pynt & godis. Som övrig pynt använde vi lite mer salvia. Lite grönt gör fantastiskt mycket för att det ska se gott ut. Efterrätten kan jag egentligen inte säga så mycket om, för den var jag inte inblandad i (förutom lite svetsande på sockret), men den var fantastiskt god i alla fall. Alltihop avnjöts sen med lite vin och bra sällskap, så slutresultatet blev det bästa hittills. Fantastiskt gott, och väldigt väldigt trevligt. Skulle kunna tänka mig att bjuda på detta om jag skulle bjuda nån på egenlagad middag. Rekommenderas att testas!

Vi är duktiga världsmedborgare!

Räka vägen ner i magen! (Skjut mig.)

Kom ihåg! Den här rätten lagades med kärlek!

Obligatorisk closeup.

Gimme some of that sugar baby!

Nästa gång får det nog bli något spännande vegetariskt igen, tycker jag. Nån som har en bra idé?

Plans turn out to mystery, from mystery to privacy

Ikväll blir det Saltimbocca med J & A! Väldigt spännande att se hur det blir. Verkar ju inte jättesvårt, men hey, koka ris är inte heller jättesvårt och det kan jag misslyckas alldeles utmärkt med! Jag ska passa på att plinka lite på deras piano också. Åh, jag vill ha ett själv. (Fast hade jag ett skulle jag säkert inte spela så mycket på det ändå, om jag känner mig själv rätt, och det tror jag att jag gör. )

Katterna ska på resa till M över helgen. Det ska bli skönt att inte behöva tänka på dom ett tag, men jag kommer sakna dom ändå. Hoppas vi får till transporten bra bara, för det lär bli lite rörigt.

I morgon blir det Magic hos P. Helafton i spelnördarnas tecken, med andra ord. Funderar på att försöka få med mig folk ut nånstans sen på kvällen också. Det är ju gyllene med utgång efter Magic. Jag känner redan hur folket samlas runt mig när jag hänger i baren och berättar om hur Nicol Bolas tog över en Hellkite Overlord och sen förstörde den enda gröna manan som… ja. Ni hör ju själva hur bra det kommer bli.

Skämt åsido så blir det nog kanske ut nånstans om jag/vi orkar och vill. Jag har fortfarande inte fått kläm på vart man borde gå, men det ger sig. Det spelar ju egentligen inte så himla stor roll för roligt har man ju förmodligen i vilket fall.

Men nu: Bussäventyr i Linköping. Vi ses på andra sidan!

Simple is beautiful

Så var det dags för del två i mat-projektet. Det var en smula snabbare rätt som gällde denna gången, men ändock naggande god. Spaghetti och pastasås i form av bacon & créme fraiche. Danil, uppdragsgivaren, var väldigt strikt med att jag inte fick ändra på några detaljer, så all vitlök och chili och grejer jag funderade på fick stå över till en annan gång. Därav blev utmaningen inte mycket till utmaning, utan mer mat alltid lagar till vardags och kanske inte behöver blogga om. Nåväl. Strunt samma. Dokumentation är viktig även i enkel vetenskap! Readyup, crew!

Något mindre entuiastisk än förra gången, men ack så redo!

Trots att det var en enkel maträtt så kom första missen direkt. Jag hade glömt tina bacon. Lyckligtvis är ju bacon högst tiningsvänligt och en stund under rinnande varmvatten gjorde susen. Under tiden kunde man passa på att korka upp lite vin och avnjuta det medan man väntar! Det gjorde jag dock inte, eftersom jag kan tycka det är lite onödigt sådär på egen hand en vanlig lördag. Men man kunde!

Rekorderliga män dricker rekorderliga drycker. Och jag.

Sen… Var det inte så himla mycket. Baconstek, spaghettikok och fraicheivändning. Jag låter nog några bilder tala för sig själva.

Vatten! Elixir of the gods! Vad skulle vi göra utan det? Inte koka spaghetti i alla fall!

Baconfett. Elixir of the gods! Urk, nästa gång får det nog bli vegetariskt igen.

Vips så var det klart! Resultatet blev riktigt gott, och garanterat nåt jag kommer göra fler gånger med tanke på att det gick så himla fort. Kommer nog peta i nåt mer för att göra fraichen lite mer spännande, dock.

Min fantasi räckte inte riktigt till för att göra ett spännande upplägg.

Så nära att du blir hungrig, men så nära får ingen gå.

Nu ligger Biff Stroganoff på kö, men fler förslag mottages gärna! Kanske ska satsa på gäster nästa gång. Fast då känns det lite mer awkward att dokumentera det hela. Vi får se!

Utmaning 2

Danils utmaning var ju lite spartansk. Låter inte så svårt, ens för mig. Jag tror jag istället får ta utmaningen att försöka göra nåt fint av en så simpel grej. Får se hur det går.

Ska jag se melodifestivalen ikväll? Jag brukar ju vara junkie, men har inte sett en enda i år. Kanske ska bjuda hit nån på en melodifestivalkväll? Hmm. Jag vet inte. Om nån vill bjuda in sig själv så har ni mitt nummer. Dörren står öppen.

Nu: Handla mat.

Fläffel!

Captain Lazyeye stands vigilant!

Redan idag tog jag tappert mig an den första utlovade matutmaningen. Det var, på Danils förslag, falafel som stod på menyn. Jag har i princip aldrig ätit, och garanterat aldrig gjort falafel, så det spännande att se vad det skulle bli av det hela. Jag letade i alla fall reda på nåt spännande recept, och tog sedan glad i hågen mig an projektet. Themet på min blog är så himla smalt så layouten blir lite keff, men det är en börda vi alla får leva med tillsammans.

Eftersom jag inte ätit falafel så var jag lite osäker på vad man ska ha till. Jag chansade på att klyftpotatis, tzatziki och sallad vad en bra sidedish, och satte igång. Löken var vid närmare efterforskning hyggligt tafflig, och jag utsåg på förhand raskt den till syndabock ifall allt skulle bli äckligt. Började med klyftpotatis, eftersom det kändes lite som hemmaplan i alla fall. Den uppmärksamme ser dock att jag trots detta i den stundande sinnesförvirringen skalat potatisen, vilket kanske är lite onödigt.

Potatis i dess ädlaste form.

Nästa hållplats var själva falafelsmeten(?), och det var här spänningen började. Kikärtorna var krångligare än väntat att mosa. (Jag tror kanske att jag borde kokat dom, men jag trodde dom var kokta redan? Mystery ensues!)  Men eftersom jag klarar 23 armhävningar och är jättestark så fick dom se sig besegrade av min mästerliga potatisstöthantering. Kryddningen var lite oklar eftersom jag är kraftigt obekant med både spiskummin och koriander, men jag gick på mått från receptet (värsta knepet!) och hoppades på det bästa. Eftersom jag gillar starkt, så tog jag lite extra cayenne.

Persiljan var också lite diffus. Jag är ju inte så bra på det stora hela, så jag visste inte vilken sort man skulle ha, och tog den som var finast. Jag vidhåller att det var ett bra val, för smeten såg mycket aptitligare ut. Det blev ett ganska fint foto också, om jag får säga det själv. Och det får jag.

ICA-kuriren, ring mig!

Det var lite oklart vad det skulle vara för konsistens på det hela. Vetemjöl fick agera moderator för fuktighetsgraden, men jag var nog lite för snål för dom sjönk ihop lite under sin egen vikt. Det kan också haft att göra med att jag nog gjorde dom lite väl stora. Eftersom jag inte ätit falafel har jag inte jättebra koll på hur stora dom ska vara, och bullarna på recept-bilderna såg relativt stora ut. Jag hävdar att deras servis är väldigt liten. Uppenbarligen är falafel även kraftigt fokusfrånstötande, så… Ja.

Behold! Rågkaka!

Sen fick kalaset fräsa lite i stekpannan och se allmänt sorgligt hopsjunken ut, så påtade jag ihop lite tzatziki och sallad och fina grejer så länge. Slutligen så blev det faktiskt en riktig rätt av det, tro det eller ej!

Jag glömde trepunktsbelysningen i mina andra byxor.

Ja, jag gillar makro.

Smakresultatet var kanske inte helt överväldigande, men absolut inte det äckligaste jag lagat. Tror det blev lite för mycket av nån av dom där okända skogskryddorna, fast på det stora hela blev det klart ätbart. Två matlådor räckte det till också, för den som antecknar flitigt. Och se så glad man blev!

Grannarna som gick förbi utanför gjorde inte tummen upp tillbaka. Dåliga människor.

I slutänden är jag väl lite osäker på hur nöjd jag är med resultatet. Det var inte godast i världen, men jag vet inte om det beror på att jag gjorde dåligt ifrån mig eller för att jag inte är så förtjust i falafel. Dåligt med referenser på den fronten. Jag tyckte dock det blev ganska fint, och det är ju trots allt halva upplevelsen, så… 3/5 kan jag nog unna mig. Till nästa gång, gott folk!

Mästerkocken i stövlar

Jag har ju lovat mig själv att jag ska bli grym (läs: ”inte dålig”) på att laga mat. Det går sådär. Idag står valet mellan djupfryst curry-kyckling, pasta och köttbullar, och pannkakor. Jag tror inget riktigt nåt av det ger mig några guldstjärnor i protokollet direkt. Jag måste börja fundera på vad jag ska äta innan jag är jättehungrig, så jag kan ta mig mer än 10 minuter till att laga maten. Får se till att laga mer mat när vänner är här, så jag måste skämmas iaf lite om jag gör dåligt ifrån mig. Nu skäms jag bara för att jag inte gör nåt alls, och det är ju trots allt ännu lite sämre.

Om nån faktiskt läser detta och bryr sig (bitterironi, förlåt), så släng en kommentar med ett förslag/utmaning på nåt jag ska laga, så lovar¹ jag att försöka och rapportera resultatet.

Men nu! Kyckling.

¹Med reservation för att ignorera enligt mig dåliga förslag. :p